"Champagne ger intrycket av att det är söndag och att de bästa dagarna i ditt liv är nära" lär skådespelerskan Marlène Dietrich ha sagt. I år har den rosa champagnens pionjär fyllt 40 år. DV har spårat dess kurviga väg från en nedvärderad avart till att bli den festliga champagnens drottning i glamoröst rosa klänning. - Champagne är ett extremt lyckat varumärke, precis som Coca-Cola eller Levi's, säger Jonas Sandberg, sommelier på restaurang Sturehof i Stockholm. Champagne marknadsfördes tidigt som kungligheternas favoritdryck. Från Mary Stuart , Ludvig den XIV och Marie Antoinette till Prince Charles, som har Laurent-Perrier som hovleverantör. - Men jag kan tänka mig att Camilla Bowles står för den större delen av konsumtionen i hushållet, säger Guillaume Deglise, exportchef på champagnehuset Laurent-Perrier. Under tiden som den blonda mousserande drycken omgavs av kunglig glans och behandlades med vördnad bland vinkännare, fick den rosa champagnen däremot sitta i baksätet. Roséchampagnen ansågs under lång tid vara en billig variant av den glamourösa festdrycken. Idag är den en trendig och dyrbar dryck. Nyligen anlitades designerparet Viktor & Rolf för kampanjen till en begränsad utgåva av Piper Heidsecks Champagne Rosé Sauvage. När priset på champagne stiger med i genomsnitt 15%, vilket det har gjort på grund av en stadigt ökande efterfrågan och ett utbud som har nått sitt tak, är det roséchampagnen som står för den största ökningen i pris. Dessutom har försäljningen varje år sedan 2000 slagit rekord hos Systembolaget. Första halvåret 2008 såldes nästan 34 000 liter roséchampagne jämfört med 5600 liter under samma period år 2000. 1775 skapades den första roséchampagnen av Francois Clicquot, vars gård efter hans död skulle ärvas av änkan Clicquot, som även kom att kallas "la grande dame du champagne", den första kvinnliga företagsledaren bland champagnehusen. Denna allra första rosa champagne togs fram genom att färga den ljusa champagnen med en dos rött vin, en "assemblage" eller sammansättning. De flesta champagnehus följde Clicquots exempel, men många av roséerna var av medioker kvalitet vilket till slut förpassade drycken till en skamvrå. Madame Clicquot upphörde med produktionen av domänens rosé någon gång under 1800-talet. Nyhetens behag hade övergått till en image som söt, insmickrande och kvalitetsmässigt undermåligt vin. En kvinnlig champagne hette det och på den tiden, bland vinkännare, sades dessvärre inte de orden med en smickrande underton. Inte förrän 1968 skulle roséchampagnen få bli återfödd. Samtidigt som Paris var belägrat av de berömda studentdemonstrationerna, såg en mindre revolution dagens ljus – en roséchampagne av helt nytt slag lanserades i Tours-sur-Marne i Champagne. Här fanns Laurent-Perrier, ett litet champagnehus med stora ambitioner. De låg på en 150:e plats på champagnehusens rankinglista och kunde känna konkursen närma sig. Bernard de Nonancourt, champagnehusets VD sedan 1949, tog fram en roséchampagne, det i år 40-årsjubilerande Cuvée Rosé Brut, genom en metod som kallas "blödning" (på franska "saignée") eller skalmaceration. Det är en process som kräver ytterligare ett steg i framtagningen av champagne. Under jäsningsperioden låter man de röda Pinot Noir-druvorna behålla sina skal. Här är det särskilt viktigt att skalen är hela och fina, finns det några som helst fläckar, plockas de bort ur urvalet. Under två till tre dagar får vinet ligga och suga i sig druvskalens färg. Jämfört med den tidigare metoden är skalmacerationen både komplicerad och kostsam. Inget annat champagnehus hade kommit på tanken att införa en skalmacererad roséchampagne på marknaden, eftersom det var en dryck med ett så dåligt rykte. Det var just det som var Nonancourts framgångsstrategi. Att vinna mark där ingen annan fanns och att sticka ut från mängden. Flaskan fick bli tjock och rund för att synas tydligt i baren och rosén valdes inte endast på grund av dess särskilda smaksensationer. Färgen var ännu ett sätt att sticka ut bland de blonda champagnerna. Och medan majoriteten av champagner såg till att synas och höras på hösten och vintern, inför nyår, parade rosén ihop sig med vår- och sommarsolen. Bland vinkännare skulle just resultatet av blödningsmetoden ge effekt genom en kraftfullare och renare champagnesmak än tidigare framtagna roséer. Framgången kom inte över en dag och roséns image förbättrades i varsam takt. Dess kvinnliga rykte kom nu väl tillhands då den framgångsrikt marknadsfördes inför klassiskt kvinnliga bemärkelsedagar som Mors dag och Alla hjärtans dag. Det ordentliga genombrottet kom inte förrän i början av 80-talet. Pionjären Cuvée Rosé Brut blev den första av alla roséchampagner att kliva fram ur skamvrån. De första applåderna hördes från oväntat håll: den mansdominerade finansvärlden i London. De sökte något nytt att dricka i Londons trendiga nattliv och var inte rädda för att synas med en bubblig rosa dryck i sina glas. De ville också sticka ut och därmed förvandlades den fula ankungen till en trenddryck. - Idag är Cuvée Rosé Brut ett måste för varje seriös restaurang i Storbritannien, säger Guillaume Deglise, exportchef på Laurent-Perrier. Engelsmännen har alltid varit trendsättare inom champagne. Laurent-Perrier är numera det fjärde största champagnehuset, efter Moët et Chandon, Veuve Cliquot och Pol Roger, och lanseringen av den rosa kvalitetschampagnen Cuvée Rosé Brut har haft en stor del i framgången. Likaså öppnade den portarna för roséchampagnen, som idag har ett prestigefullt rykte och ingår i princip varje champagnehus sortiment. Men det är fortfarande ytterst få som produceras genom skalmaceration. Den vanligaste metoden är fortfarande sammansättningen av vit champagne och rött vin. På restaurang Sturehof i Stockholm började man märka en skillnad i konsumtionen av roséchampagne för ungefär fem år sedan. - Det är inte lika prestigefullt numer på det sättet att det inte längre är tabubelagt och lite läskigt att beställa en rosé eller en prestigechampagne, säger Johnny Eriksson, Sturehofs chefssommelier. Jag kommer ihåg människor för femton år sen som gärna ville dricka champagne men de ville inte skylta med det. "Håll flaskan där och skvätt på lite så att ingen ser att vi dricker". Här serveras roséchampagne till såväl familje- som affärsmiddagar och den tidigare så tydliga kvinnliga stämpeln börjar luckras upp även i Sverige. - Idag ser vi inte att rosé har en lika tydlig specifik publik, fortsätter Johnny. De flesta dricker rosé, det finns inte längre någon tydlig könsfördelning. Vi har ofta grabbgäng som kommer in, ganska tuffa killar som älskar rosa bubbel. Om den vita champagnen fortfarande är det klassiska festvinet, anses roséchampagnen vara ett lustfyllt vin, ett vin med mer kraft och hjärta. En roséchampagne som kommer ur skalmacerationsprocessen är en kraftfullare dryck samtidigt som den är väldigt rund. Inte alls söt, utan snarare ännu syrligare än vit champagne. Den har smak av färska skogsbär. - Roséchampagne är ett väldigt hungrigt vin, säger Guillaume Deglise. Det är ett vin som vill drickas. - Ofta har den en lite mer rödfruktig profil i och med att du lakar ur färg- och smakämnen ur skalen, säger Jonas Sandberg. Du får lite struktur från skalen. Just därför är den väldigt användbar till maträtter där man har lite mer struktur och behöver lite mer kraft samtidigt som du fortfarande har fräschören från champagne. En annan ny tendens främst bland restaurangbesökare än så länge är att både vit och rosa champagne avnjuts i allt större utsträckning till måltider. Bilden av champagne som en aperitif, en fördrink börjar gå över till att den på samma sätt som vin paras ihop med lämpliga maträtter. Visst är den klassiska rekommendationen fortfarande vitt och rosé till fisk och skaldjur, men det finns de som gärna dricker lite kraftfullare roséchampagner till kött och en skalmacererad rosé anses i vissa fall till och med kunna ersätta ett rött vin. - Jag har provat rätt mycket prestigeroséchampagne till ganska tuffa kötträtter. Kanske en anka med rödvinssås. Är det en riktigt kraftig rose kan den ta väldigt tuff mat. Det är även gott till asiatisk mat. Sushi är väldigt gott med roséchampagne, säger Niklas Viderud, kock och sommelier hos vinagenten Domaine Wines. - Jag har upplevt att våra roséer till exempel passar väldigt väl till svamp och rotfrukter, säger Guillaume Deglise. - Det är jättegott till sill! Jättesmaskigt!, säger Jonas Sandberg.